Bevakat

På toppen i ojämställda Svedala

I Svedalas kommunfullmäktige är bara en tredjedel kvinnor. Men på toppen sitter kommunalrådet Linda Allansson Wester. Hon tycker det är positivt att visa att kvinnor kan men vill inte kalla sig feminist.

Ungefär tio minuter efter utsatt tid hastar Linda Allansson Wester in genom dörren till sitt nya kontor i Svedalas kommunhus. Hon ber om ursäkt men påpekar att hon ändå tjänat in 20 minuter sen det tidigare mötet.

Två tredjedelar av de ordinarie ledamöterna i Svedalas fullmäktige är män. Linda Allansson Wester säger att hon är medveten om det och tycker att det är tråkigt och att det är viktigt att man är representativ mot befolkningen i största möjliga grad.

– Samtidigt så tycker jag det är viktigt att om man har uppdraget så ska man vara engagerad i det och ha tid till det och därför är jag inte för att man skulle till exempel tvångskvotera och ge uppdrag till någon bara för den är man eller kvinna. Jag tycker man ska jobba aktivt i en inriktning mot en representativt blandad uppsättning men det ska vara efter engagemang och kompetens.

Varför har just du lyckats?
– Ett ärligt engagemang syns förhoppningsvis. Jag hoppas jag står för ett klimat där laget också tycker att de påverkar riktningen. Då kan det också göra att man får det här förtroendet. Sen är jag också ganska målmedveten. Det är klart att det gör att man tar ett extra samtal med medborgare kanske eller att man tar ett extra samtal med en politiker.

Fullmäktige domineras av män och Linda Allansson Wester menar att det märks på vem som står i talarstolen.

– Du hör oftare en man hålla med en annan man än att höra en kvinna som är ny i politiken göra samma sak. Sen kan man ju anpassa sig till en situation och efter ett tag lägga sig till med samma mönster.

Kan man påverka det?
– Jag tror det är ett beteende. Jag tror i och för sig att tjejer idag är kaxigare än för 20 år sen. Sen menar jag att har man en 65-årig kvinnlig ledamot som suttit här i 20 år, hon har ju inget bekymmer med att gå upp i talarstolen. Men jag tror ändå att en ny 45-50-åring kanske inte bara går upp där och har ett behov av att säga exakt samma sak som den förre mannen som var uppe. En 50-årig man har inte det bekymret.

Hon tror att antalet kvinnor inom politiken går i vågor. Att om man kan visa på att det är ett uppdrag som går att kombinera med barn och familj, så skulle man kunna locka fler kvinnor.

Är familjen viktigare för kvinnor än män?
– Jag tror att pressen att leverera på olika håll fortfarande skiljer sig åt. Men jag tror att det vänder nu. Snittåldern i vårt fullmäktige speglar inte en generation som delar på föräldraledigheten. Däremot tror jag att du får en annan struktur när du tar den generationen som delar på föräldraledigheten, den kanske också delar på möjligheterna att gå på ett politiskt möte. För kvinnan kanske gympapåsen och matsäcken är viktigare. Om hon även vill jobba heltid och göra gott ifrån sig på jobbet då blir det kanske ohållbart att gå på politiska möten en onsdagskväll.

Till sist, är du feminist?
– Jag är nog lite mer amerikansk i min syn på livet, präglad av min mormor. Alla kan och alla ska kunna. Det gäller bara att jobba tillräckligt hårt. Jag kan säga till kvinnor att tycker du det är obekvämt så ta på dig tillräckligt mycket kläder så syns det inte att du svettas. Jag tänker inte välja väg i livet utifrån att jag är kvinna. Jag kan säga ”ja, jag är feminist”, men jag är lite trött på folk som säger det för jag är inte säker på att alla tänkt igenom vad de menar med att vara feminist. Jag vill inte bara vara någon som håller upp en skylt utan betydelse.

Text: Sussi Rayner
Bild: Anna Hansson