Bevakat

Kväll på gården

När man frågar vuxna om vad unga ska göra så säger de: fritidsgården! Där ska ni vara. Det vill vi också. Så vi åkte dit.

Det är fredagkväll och vi har laddat med cheeseburgare på James Grill, innan vi ska köra ut till fritidsgården i Staffanstorp. På bänken utanför sitter en tjugoåring och väntar på något. Hon pekar ut riktningen till fritidsgården med cigaretten. Ungdomarna är värre nu, säger hon. De röker och dricker och hänger ute sent på kvällen. Och väsnas. Så var det inte förr.

Mia Persson, om någon, vet hur unga har varit förr, och är nu. Hon har jobbat som fritidsledare i Staffanstorps kommun i 25 år, och ikväll är hon på Skåningen. Fritidsgården, som är en Skånelänga har till och med en ladugårdsdörr.

Det luktar av något fränt. Det är oklart om det rör sig om tonårssvett eller om gården är i behov av renovering. Ett stort rum med bandymål ekar tomt. Men halvvägs upp i trappan strömmar ljud ner från ovanvåningen.

Tomhall.jpg

Ljudet kommer från rummet längst in, på våningen som ser ut som ett ombyggt gammalt loft. Nu finns där en 3D-bio,  och spikar kommer flygande mot publiken som gastkramande skriker till. Trots att en av killarna som sitter i läderfåtöljerna har sett filmen förut och varnat för just den scenen.

MIA.jpg
Mia Persson har sett många Staffanstorpsbor växa upp under sina 25 år som fritidsledare i kommunen.

Politikerna i Staffanstorp har bestämt att fritidsgårdarna ska satsa på tio- till tolvåringar. Det märks på klientelet.

– På måndag till fredag är det öppet för fyror och femmor. Det är tack vare att uppdragsbeställningen ser ut så, säger Mia Persson.

Men det leder också till att äldre ungdomar inte känner att fritidsgården är till för dem. Till exempel Diana Abbas och Maria Al-Hussein som ikväll sitter och hänger på torget.

På torget.jpg.jpg

– Det är inte alls ofta man är där. Det är bara tolvåringarna som vill gå dit, säger Diana Abbas (till vänster). Maria Al-Hussein håller med.

De är verkligen inga tonårsligister, men flera boende i Staffanstorp riktar klagomål mot att unga rör sig ute på kvällarna.

Vi frågar Mia Persson om ungdomarna är värre nu.

– Jag skulle säga att många vuxna har väldigt dåligt minne, lever i förnekelse eller ljuger. Eller så har de bott under en sten hela sin tonårstid, säger hon. När jag började här kunde man stå hela kvällen med alkotestet i handen och blockera dörren med foten. Så är det inte nu, säger hon.

På åttiotalet, berättar Mia Persson, fanns det nio ställen i Staffanstorp och Hjärup där unga kunde mötas och bara vara. Nu finns det två.

– Fritidsgårdar är viktiga, men vi kommer också alltid ha en liten grupp som inte vill ta del av det som erbjuds, säger hon.

Just ikväll är det ganska många som går under den kategorin. Men så är det också sommar i luften.

– Och hormoner börjar åka lite mer upp och ner.

Vi åker mot Hjärup, där den andra fritidsgården i Staffanstorps kommun ligger.

Pastellfärgade neonstänger lyser upp högstadieskolan i Hjärup. Utanför fritidsgården står ett stort gäng. En kille på cykel cirkulerar långsamt runt de andra. En liten hund skäller.

Glasdörrarna står öppna och den varma luften från stimmiga besökare blandas med den halvvarma försommarluften, och vi träffar Eden Keflai som berättar om sin fritidsgård.

alieden1.jpg

Här kan du lyssna på Eden Keflai och Ali Al Kefagy.

Jeanette Ahvander och Ali Al Kefagy jobbar på fritidsgårdarna, och är just nu på den i Hjärup. Personalen är gemensam för hela kommunen.

– Det finns ungdomar som inte trivs med hur det ser ut idag men jag tycker vi gör så gott vi kan, säger Ali Al Kefagy

– Sedan är det ju också så att det finns ett fåtal som brukar vara på fritidsgården i Staffanstorp och man får inte glömma bort dem. För de få individerna är det väldigt viktigt att få vara där med oss. Skulle man ta bort det helt från dem hade man förlorat så himla mycket, säger Jeanette Ahvander.

Text & foto: Hanna Sigeman & Liza Jakobsson

Läs även: Tåget ska gå rakt igenom torget