Bevakat

Hon lär barnen om lantbruket

 

På 15 år har antalet lantbrukare i Sverige minskat med 30 procent. Trots nedgång fortsätter Ingrid Jönsson att informera tusentals barn varje år om vikten av att ha ett svenskt lantbruk.

Omgiven av gröna och gula fält ligger Trulstorp Nygård. Här bor Ingrid Jönsson och Mats Olsson. Tillsammans bedriver de växtodling med vete och sockerbetor.
– Vi har dessutom producerat mycket hö och sålt, men det ska vi sluta med nu för det är så många som gör det så då blir det inflation i den verksamheten, säger hon.
Istället ska de odla vete som bland annat ska gå till Åhus och blir till vodka.
– Sen har vi också en liten julgransodling som vi brukar ha självhuggning på. Så många Staffanstorpsbor åker nog hit och hugger sin gran, säger hon och pekar ut mot ett område som ligger en bit bort från gården.

Ingrid Jönsson har varit representant för Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) i drygt 20 år. Det är hon som håller i kontakten mellan skolorna och de skånska gårdarna som tar emot elevbesök.
– Ibland är man inne på en skola och kör bildspel och berättar om hur det går till på ett lantbruk, ibland tar man emot studiebesök eller arrangerar temadagar, säger hon.

Det händer att Ingrid Jönsson och LRF Skåne träffar kommunföreträdare men i regel är det direktkontakt med skolorna som gäller. Genom att själva besöka gårdar får barnen en djupare kunskap kring hur matproduktionen går till och vad för arbete som ligger bakom det de äter.
– Vi hade Hagalidsskolan här. De cyklade ut hit, så hade vi fältvandring där de fick titta på maskiner och växter och så, säger hon.

Många barn är nyfikna på hur bönderna jobbar och en vanlig missuppfattning är att alla måste gå upp klockan fem på morgonen. Och de tar ofta deras maskiner och gårdar som tecken på att lantbrukare är rika.
– Sen tycker de ju att det är jättehäftigt med de här stora maskinerna, och får de prova på att sitta i en traktor och åka med lite så är det ju toppen, säger Ingrid Jönsson.

Viljan i att fortsätta trots mycket jobb ligger i glädjen att få lära ut till barn om lantbruk.
– Allt är saker som jag brinner för. Jag träffar kanske mellan 5000 till 6000 barn om året, de flesta skolklasser åker jag till i maj och september, säger Ingrid Jönsson.

Katt
Gårdskatten följde med på rundtur.
Gard
Trulstorp Nygård.
Ingrid
Ingrid visar runt på gården.
Balder
Balder.
Ingrid och Balder
Balder är nyfiken och hälsar gärna.


Jobbet på gården och uppdraget för LRF går i vartannat, det är svårt för henne att säga hur mycket tid hon lägger ner på allt. Mycket av gårdsarbetet är säsongsbetonat och på somrarna när skolorna har lov är det gården som gäller.

Nog går det att säga att Ingrid Jönsson har bra insikt i hur lantbrukare lever och arbetar. För henne har det alltid varit självklart att jobba inom lantbruket. Hennes föräldrar var lantbrukare och hon har alltid haft ett djurintresse. På gården i Kyrkheddinge har hon och sambon två hästar och några katter som sällskap.
– Vi har skämtat om att köpa en gård med mjölkproduktion, men det hade tagit för mycket tid och då hade jag varit tvungen att sluta jobba för LRF, säger hon.

Fram till 1987 jobbade Ingrid Jönsson också som lagersförman på Hvilan Utbildning som då var en lantbruk- och trädgårdsskola. Där hamnade hon av en ren slump i början av 80-talet när hon var ute och letade efter jobb i kommunen. Hon hade nyligen flyttat in hos sin dåvarande man på hans gård efter att ha jobbat ett drygt år på en gård i Tyskland.
– Jag tog bilen och när jag körde genom Hvilan slog det mig att jag kunde testa där, säger hon.
Just då behövde de fylla fyra platser varav Ingrid Jönsson fick en. Hon hade ansvar för hela djurbesättningen men framförallt mjölkproduktionen. När skolan lade ner lantbruksdelen slutade hon.

Staffanstorp är en lantbrukskommun och den största förändringen Ingrid Jönsson har noterat genom åren är att det finns färre djur på gårdarna.
– Det har gått till att bli mer växtodling. Man satsar mer helhjärtat på det man är bra på, man specialiserar sig, säger Ingrid Jönsson.
Hon har sett hur de små gårdarna har blivit färre och de stora gårdarna har blivit större. Samtidigt har lantbrukarna upprättat samarbete på senare år genom att låna varandras maskiner och hjälpa varandra mer.

Hur tror du vi ska få människor till att intressera sig för att köpa mer närproducerat?
– Man måste inse att stor användning av antibiotika i andra länder är en hälsofara.
Ingrid Jönsson menar att så länge vi har en inhemsk produktion kan handeln påverka priserna på det importerade köttet – när vi inte längre har en inhemsk produktion kommer priset höjas på det importerade varorna.

_____________________________________________________________________________________________

Fakta

Är sekreterare för intresseföreningen Skånes och Blekinges grisproduecenter.

Hon har tre söner som alla verkar inom jordbruket.

Har gått på Bollerups Naturbruksgymnasium och Skurups Lantbruksskola.

Läs/se relaterat: Kommunern måste handla mer närproducerat, Griskris skapar ovisshet, Svenska grisar har det bäst, ”Det är ju inte som att man har en hund där hemma precis”,

Text & foto: Emma Lindell