Bevakat

Ann-Magreth skriver åt de som inte hörs

I Svedala blir många av medborgarnas förslag verklighet, men för kvinnan som skriver de flesta förslagen är det inte så noga hur det går.

Ann-Magreth Albin är lite svår att nå på telefon. Hon har varit på resa med varvshistoriska föreningen under en dag, och nyss hemkommen har hon många mail att ta ställning till. Hon har inte tid att ställa upp på någon bild.

I telefon pratar hon först i tio minuter om vikten av att bevara varvshistoria. Sen pratar hon i tio minuter om anhörigvården. Hon har varit medlem i anhörigföreningen i Malmö i tjugo år.

Sen är det kyrkan. Och villaföreningen. Och så är det ju medborgarförslagen.

De senaste två åren har Ann-Magreth skrivit vart fjärde medborgarförslag till Svedala kommun. Ibland gör kommunen som hon vill, ibland inte. Ibland bryr sig Ann-Magreth inte ens speciellt mycket.

– Det räcker ju att man får lite gehör ibland så gör det inget att man får nej på andra förslag. Det väcker ju lite intresse när man hör att det går igenom. Det är det viktigaste, att folk får upp ögonen för möjligheten att påverka.

Långt ifrån alla Ann-Magreths idéer kommer egentligen från henne själv. I många fall skriver hon helt enkelt andras förslag åt dem.

– Det är ett bra sätt för folk att nå ut med sina åsikter och jag propagerar för att fler ska skriva. Men många är inte tillräckligt intresserade, eller har inte tid, eller tycker att det verkar svårt. Då är det ju bättre att jag skriver deras åsikter än att det inte blir skrivet alls.

Ibland går det dessutom långsamt. Medborgarförslagen ska handläggas av den berörda beredningen i kommunen och innan det kan bli något beslut kan det ibland dröja. Obevakats granskning av medborgarförslagen visar att det finns förslag som kommunen tog emot för flera år sedan fortfarande inte tagits upp i kommunfullmäktige. Om man frågar Ann-Margreth är det lite väl slappt ibland.

– Hur i hela fridens kan det få ligga där i flera år? Det ska inte vara jag som måste ringa och fråga om de har gjort av med pappret någonstans.

Ann-Magreth kämpar på ändå. Hon har inte tid att vänta. Det är ju föreningarna. Och kyrkan. Men efter det finns det fortfarande tid att skriva medborgarförslag. De allra flesta handlar om Bara, där Ann-Margreth bor. Där händer det inte mycket, tycker Ann-Magreth.

–Vi har alltid varit lillebror till Svedala. Och Klågerup finns inte ens.

Trots att kommunstyrelsens ordförande bor i Bara är det inga politiker som riktigt bryr sig, enligt Ann-Margreth Albin. Hon måste föra ganska mycket liv för att göra sig hörd i en liten ort utanför en lite större ort. För vissa blir Ann-Margreths engagemang ibland komiskt.

– Det finns politiker som ironiserar och skrattar, det vet jag, men det rör inte mig. Min grupp är de som inte kan tala för sig själva, det är dem jag kämpar för.