Bevakat

Skuggspelet om lokaljournalistiken

“Obevakat”. “Medieskugga”. Tonen för Skurups journalistlinjes slutarbete är tydlig. Frågan är: vad tycker de vars jobb är att bevaka Svedala?

Elisabeth Sandberg sitter i en vit, otvättad bil med Skånska Dagbladets logga. Klockan är förmiddag när hon vrider om nyckeln och styr mot Svedala.
Varje dag jobbar hon med att bevaka en ort vi kallar “obevakad”.
– Det är ju inte en vit fläck på kartan i alla fall, det tycker inte jag. Absolut inte. Och inte någon medieskugga, tycker jag inte, säger Elisabeth.

Hon har jobbat som journalist i nästan 30 år, bland annat på Värmlands Folkblad och Trelleborgs Allehanda. Första gången hon jobbade på “Skånskan” var 1986. Då fick hon ett vikariat i Sjöbo.
– Jag har ju börjat med att skriva på skrivmaskin och faxa in artiklar. Skickat filmrullar med bussar och tåg, skrivit fraktsedlar. Ibland kom de inte fram heller, säger hon och skrattar.

En annan skillnad på den tiden var de lokala redaktionerna. Skånskan, Sydsvenskan, Arbetet, Lokaltidningen och Trelleborgs Allehanda har haft fysiska redaktioner i Svedala. Skånska dagbladets bestod av en lokal med en ensam reporter. Den försvann kring millennieskiftet, i samband med att Elisabeth klev på som Svedalareporter.
– Det var så få som kom dit. Det blir också väldigt ensamt för personen som ska sitta där, säger hon.

Hur viktigt är det att vara närvarande på platsen i form av en redaktion?
– Jag tycker inte det är viktigt nu med dagens teknik. Ibland mellan två jobb har jag suttit på café eller biblioteket och jobbat. Jag tycker det funkar bra så som jag jobbar, jag hade nog också tyckt det vore ensamt att sitta där. Isåfall skulle man ha en fast tid varje månad, men det kommer ju inte folk ihåg. De är så vana vid att det inte finns i Svedala.

Varje dag måste hon fylla en sida, oftast på egen hand. Det ska finnas en artikel med tillhörande bild och ett gäng notiser.
– Man blir förvånad ibland att det blir något varje dag, säger Elisabeth och skrattar.
Hon får själv redigera sidan innan hon går hem för dagen, men säger att hon inte har längre arbetsdagar än någon annan.
Däremot är det väldigt svårt för henne att ge upp sidan om hon åker till något som inte evisar sig vara så intressant, eftersom lokala annonsörer ofta betalar för att synas vid Svedalasidan.
– Jag kan ju inte lägga all kraft på en grej och vid klockan tre så blir det ingenting, då ska det vara något exceptionellt.

Nyligen har hon dessutom fått ansvar över två orter till: Trelleborg och Vellinge. De hade tidigare egna reportrar.
– Det går ju inte att bevaka tre kommuner av den här storleken på en person. Inte på ett sätt så att alla läsare blir nöjda varje dag.

I dag ska Elisabeth på Miljö- och byggnadsnämndens presskonferens.
– Vi har begått ett hemskt misstag. Vi har glömt att sätta på kaffe, säger nämndens ordförande Sverker Nordgren (M).
Stämningen är lättsam, trots kaffebristen. Det är inte den klassiska bilden av en presskonferens med en talarstol, en bukett mikrofoner och smällande fotoblixtar. Endast tre personer sitter runt bordet, Elisabeth inräknad.
Hon är den enda som är journalist.

Sverker Nordgren, Elisabeth Sandberg och Pia Transe Pedersen på miljö- och byggnadsnämndens presskonferens.

* * * * *

Gratispublikationen Lokaltidningen har en Svedalaupplaga som ges ut varje vecka. De har inte heller en fysisk redaktion i Svedala.
Istället ligger lokalerna på Värnhem i Malmö. Utanför porten finns skyltar som upplyser besökaren om att Katrinelunds Folkets Hus och Malmö Sport Dans Klubb också håller till här.
Redaktionen ligger en våning upp, och på den vita dörren sitter en papperslapp fasttejpad: “Lokaltidningen”.

Ida Eriksson berättar om sitt jobb i ett bastuvarmt mötesrum. Hon är Lokaltidningens Svedalareporter, eller lokalredaktör som det egentligen heter. Det innebär att hon på egen hand hittar, åker på, skriver, fotar och redigerar allt redaktionellt innehåll för Svedalaeditionen av Lokaltidningen varje vecka.

– Om man jämför med en annan kommun som har runt 20 000 invånare så skulle jag inte säga att Svedala är i medieskugga. Vi har Lokaltidningen, vi har Skånskan, vi har Sydsvenskan, vi har radion. Det finns andra kommuner i samma storlek som inte alls har så många tidningar som bevakar kommunen. Isåfall skulle jag hellre ta det ett steg och högre och prata om lokaljournalistiken i stort, om man håller på att tappa det här inzoomade greppet, att man går på djupet och granskar. Att det blir mer rutinkollar på diarielistor och polisringningar, säger hon.

Exakt hur rutinmässigt Svedalamedierna tittar på kommunens diarielistor kan diskuteras. När Obevakat ringer kommunen och ber om diarielistor påpekar telefonisten att Sydsvenskan och Skånska dagbladet tar emot dem var fjortonde dag.

Som reporter på Lokaltidningen tycker Ida att hon har ett helt annat uppdrag än kollegorna på dagstidningarna. Eftersom hennes jobb kommer ut veckovis kan hon inte konkurrera med dagstidningarna om hårda nyheter och granskningar, utan fokuserar istället på ”mikrolokala reportage”. När den här texten skrivs lyder Lokaltidningens huvudrubrik: ”Myran fick ge vika för fantasi – förskolorna Toftan och Erlandsdal döper om sina avdelningar”.

Ida ser inga problem med att just Lokaltidningen inte har någon fysisk redaktion på plats i Svedala.
– Det tar 20 minuter att åka dit, i och med att vi ändå inte åker på blåljusnyheter så funkar det bra tycker jag. Jag sitter ju hellre här och har kollegor än sitter där helt själv.

Hon öppnar fönstret och låter svalkande luft strömma in i rummet.

Hur tycker du att svensk lokaljournalistik mår?
– Det vittnar ju TV4:s nedläggningar om och allting, man vågar inte satsa på det. Och det är väl det som verkligen skulle behövas, att man vågar och går på djupet. Annars anser ju jag att det blir ett stort problem för demokratin.

* * * * *

Idag är Lokaltidningens ansvarige utgivare, Lotta Wahlqvist, på plats på redaktionen. Hon är ansvarig utgivare för ”typ 36 tidningar nu”, vilket hon tror är något slags rekord.

Hon har varit med länge, och minns när Lokaltidningen hade en fysisk redaktion i Svedala. Det var bara tre-fyra år sen. På grund av nedskärningar stängdes den ner, och personalen flyttades till Trelleborg.

Trelleborgsredaktionen stängdes också ner, och nu sitter alltså alla i Malmö. Även om orsaken stavades ”pengar” tror hon att det kan ha varit positivt; att gemensamheten på redaktionen kan skapa mer kreativ journalistik.
– Det kan jag själv komma ihåg när jag var ensam lokalreporter på Skånskan i Skurup eller Svedala, man har ingen att föra dialog med. Men det har man här. Så när man tog kontoret och skickade hit var det säkert för pengar, men för redaktionens del tyckte vi bara det var positivt, säger hon.

Lokaltidningen är annonsdriven: danska ägarna Politikens Lokalaviser har räknat ut att 70 % annonser och 30 % redaktionellt innehåll är receptet på framgång. Både Ida och Lotta påpekar att det absolut inte påverkar det redaktionella innehållet. Nyhetschefen Erika Persson berättar att det kan ha varit tveksam historiskt, men att Lokaltidningen sedan den 2006 anställde egna journalister och en fackklubb bildades har varit en oberoende produkt.
– Tidigare har man väl inte styrt, man har inte sagt att “den här annonsören ska du skriva om”, men man kanske har sagt att “ni får gärna skriva något positivt om cityföreningen, blink blink”. Och på den tiden så var det väl kanske inte de allra skarpaste journalisterna heller, och då kanske det är svårt som enskild reporter att avgöra hur man ska hantera en sådan situation. Men där är vi verkligen inte idag, säger hon.

Men annat kan påverka innehållet. För ett och ett halvt år sen fick Lotta Wahlqvist en av sina tråkigaste arbetsuppgifter: att spara sju miljoner redaktionella kronor.
Genom att sparka var fjärde journalist på Lokaltidningen.
– »Det« påverkar innehållet, därför att vi är samma antal tidningar men betydligt färre journalister. Alltså kan vi inte nyhetsbevaka på samma sätt.

Vad tycker du när vi använder begrepp som obevakat och medieskugga och applicerar det på Svedala?
– Jadu… vad ska man säga.

Det är en fråga Lotta Wahlqvist inte klarar att svara på om hon inte får hämta en kopp kaffe först.

– Medieskugga sa du? Mm, vad jag tycker om det. Ja, det är ju såklart tråkigt för det absolut bästa hade varit om det fanns fullt fokus på varje liten ort i hela Sverige. Och det är ju vår dröm. Lokaltidningen vill ju vara mikrolokal.

– Om man tittar på dagstidningar, så Skånskan, okej, de har lite utrymme för Svedala. Sydsvenskan har det nästan aldrig. Så egentligen har Lokaltidningen en viktig funktion på många orter som Svedala. Det vi kan ge dem efterlyser läsarna i dagstidningarna, men dagstidningarna kan inte ge det.

Men tycker du att Svedala ligger i medieskugga?

Lotta Wahlqvist suckar.

– Ja. Som många andra småorter, ja, säger hon.

* * * * *

När jag ringer Sydsvenskans Svedalareporter Mats Amnell sitter han på kontoret i Malmö.
– Det enda man saknar är att inte vara ute på fältet idag. Det är väldigt fint väder, och rätt skönt faktiskt att vara det. Men det har varit mycket skrivbordsarbete, säger han.

Han säger att han åker till Svedala ungefär två gånger i veckan, men att mycket arbete sköts per telefon eftersom det går snabbare. Ibland blir Svedala utan bevakning, om Mats till exempel sätts på något större jobb som tar ett par veckor att slutföra.
– Jag brukar försöka sparka på cheferna för att då måste någon annan åka ut till Svedala, men det är inte alltid det funkar. Så då kan det gå ett antal dagar emellan utan att det står så mycket om Svedala där.

Vad gäller grävande journalistik, kartläggningar och fördjupning så finns resurserna där, säger Mats.
– Har man en idé och går till chefen så brukar alltid jag få positiv respons på det. Sen finns det kanske en gräns, man kanske inte sitter i flera veckor eller månader, men ett antal dagar går ju. Visar man sen ett resultat som verkar lovande, att “det här blir väldigt bra”, så får man ju tid i proportion till det, säger han.

Han påpekar dock att en bra mix behövs och att det i den ingår artiklar om vårmarknaden och förskolans dag.

* * * * *

Miljö- och byggnadsnämndens presskonferens är överstökad på under en timme. Elisabeth begär att få ett gäng handlingar, och åker sen iväg till byn Bjeret som har nämnts under presskonferensen.

Dagen efter ler en kvinna med hund i koppel mot den som slår upp Malmö-Svedala-Trelleborg-Vellinge-sidan i Skånska Dagbladet.

”Nu ska byggandet i byn Bjeret regleras”.

På vägen till presskonferensen berättade Elisabeth hur hennes jobb skiljer sig mot många andras.
– Det är en gren i journalistyrket detta, jag tror inte den passar alla. Jag behöver inte följa en massa kända politiker och stora frågor i Malmö. Jag tycker det är roligt att åka ut och träffa folk på plats.

För muspekaren över journalisternas huvuden för att läsa vad de tycker om begreppet medieskugga.


FAKTA: De bevakar Svedala

Skånska Dagbladet har en sida eller ett uppslag som innefattar Malmö, Svedala, Trelleborg och Vellinge varje dag. I regel är det reportern Elisabeth Sandberg som har ansvar för att bevaka Svedala, Trelleborg och Vellinge.

Sydsvenskan har Svedala som en av sina åtta Omkretsen-kommuner (de andra är Staffanstorp, Vellinge, Eslöv, Lomma, Kävlinge, Burlöv och Trelleborg). Reportern Mats Amnell är ansvarig för Svedala och säger själv att 80-90 % av hans arbetstid går åt till det, men att det bitvis fattas Svedalabevakning om han sätts på andra jobb.

Lokaltidningen ges ut i en särskild Svedalaupplaga en gång i veckan. Den hamnar i brevlådan hos ungefär 8900 människor. Reportern Ida Eriksson gör själv alla jobb till tidningen varje vecka. Den består av 20 sidor, men 70 % av innehållet är annonser.

Text: Matias Rankinen