Bevakat

Polisen berättar om flickan i det gula huset

För fem år sedan såldes en ung tjej som sexslav i sydvästra Skåne. Tre män dömdes till fängelse för koppleri och människohandel i hovrätten. Nu berättar polisen som tog hand om tjejen om hur hon lämnade över sig till polisen.

Våren 2009 uppdagades det för andra gången på sex år en kopplerihärva i Staffanstorp. En 17-årig slovakisk tjej hade tvingats till prostitution under några veckors tid. Vid de båda tillfällena bodde offren med sina säljare i samma gula hus i tätortens utkant.

Elke Schröder, inspektör på länskriminalens gränspolisenhet i Malmö, var en av de som tog hand om den 17-åriga slovakiska tjejen efter det att hon lyckats fly till polisstationen.
– Flickan kom från en mycket fattig familj och hade ett barn i Slovakien, säger hon.

Omständigheterna kring hur den unga kvinnan kom hit gick aldrig riktigt att reda ut i förhören, men historien fick stort utrymme i media och förbryllade Staffanstorpsbor. Många kunde inte förstå hur något sådant kunde hända i lilla Staffanstorp utan trodde det bara skedde i större städer.

Efter några veckor tog hennes mardröm slut. Hon lyckades berätta sin historia för en kund som kunde slovakiska och blev körd till polishuset i Malmö, fick 500 kronor av honom och anmälde männen som sålt henne för människohandel. Kunden fick polisen aldrig tag på.

– När hon kom in här förhördes hon först av oss och sen kontaktade vi Socialtjänsten som har jourberedskap för sådana här händelser. De fixade sedan ett skyddat boende till henne, säger Elke Schröder.

Det skulle ta över 13 månader innan hon kunde åka hem till Slovakien igen.

I den omfattande procedur som sätts igång vid människohandelsfall som detta kontaktas även Migrationsverket. För att Socialtjänsten ska lägga pengar på den utsatta människan, måste hen ha ett svenskt medborgarskap. Om så inte är fallet, vilket det inte var för den 17-åriga tjejen, måste ett tillfälligt uppehållstillstånd utfärdas.

– Det kan det bli mycket klydd med det. Har de inte något medborgarskap vägrar soc att betala. Allt handlar om pengar, säger Elke Schröder.

De skyddade boenden som finns i Malmö är främst till för kvinnor utsatta för kvinnofridskränkning. De används också vid människohandelsfall, men vid speciella behov kan man till och med behöva hyra rum på hotell.

– På dörren till det skyddade boendet står det ett påhittat namn. När vi började med det här arbetet mot människohandel 2008 hade vi inte något namn alls på dörren, men det var inte bra, som granne anar man då att det är något märkligt. Det har också hänt att en kvinna placerats i samma kommun som brottet begåtts i och det tycker jag inte alls är bra. Vid det första tillfället i Staffanstorp hände det. Då blev kvinnan igenkänd av män som var inblandade i målet när hon var ute och rörde sig bland allmänheten, säger Elke Schröder.

I Malmö har Socialtjänsten skyddsboenden runt om i hela stan.

– Det är oftast inte så lätt för de här tjejerna, de vill ju gå ut. Men vi har en personskyddsgrupp som diskuterar riskfaktorn runt personen som ska få skyddat boende, för att det ska kunna bli ett så naturligt liv som möjligt utan en risk att bli igenkänd av någon som sitter åtalad, säger hon.

Elke Schröder jobbade tidigare med trafficking för FN i Kosovo. Där låter man inte de utsatta kvinnorna få leva ett vanligt liv under utredningen, där låser man in dem.
– Det var en katastrof eftersom de inte fick gå ut. Det kunde vara tio tjejer eller fler som låstes in i en lägenhet, och det är så fortfarande.

Genom Socialtjänsten får man sedan sporadiskt psykologiskt stöd. Kvinnorna brukar oftast vara vana vid en helt annan vardag i sitt hemland, så situationen de sätts i är mycket svår och olika från fall till fall.

– Just i detta fallet var det jag som gick ut med henne och köpte mat och som jag lagade med henne och så. Hon kunde ju inte språket. Hon fick pengar som hon skulle hämta ut på banken från soc, men hon hade aldrig varit vid någon bank tidigare, säger Elke Schröder.

Fram till sommaren 2009 gjordes runt 20 förhör med den unga kvinnan. Domen som föll efter höstens tingsrättsförhandlingar överklagades. Hovrättens dom kom först våren 2010, 13 månader efter det att hon kom till Sverige.

– Hon åkte aldrig tillbaka under den tiden. Hennes pojkvän kom hit och levde med henne i Malmö. Jag minns också att hon var gravid och besökte gynekolog för det. Om hon var det redan när hon kom eller blev det i och med prostitutionen vet jag inte, men något barn föddes i alla fall aldrig, säger Elke Schröder.

Hur många människor som hon tror utsätts för människohandel idag är svårt att svara på.

– Det är nog fler än vad vi tror. Men allt handlar om pengar och resurser, polisen har inga pengar och inget folk. Dessutom utvecklas det precis som all annan brottslighet, och de är oftast ett steg före oss. Vi är mestadels äldre som jobbar med det inom polisen och hänger inte alla gånger med i den snabba utvecklingen. Sen är det all teknik också, det vore bra om unga poliser sattes som spanare till exempel, men det finns det inte råd med, säger hon.

2002 kom Lukas Moodyssons film Lilja 4-ever. Den baserades på 16-åriga Danguolė Rasalaitė liv och tid som sexslav vid millennieskiftet i Arlöv. Då fanns inte människohandelslagen i Sverige, den stiftades 2002.

– Det hade varit mycket bättre om vi inte hade fått den lagen, straffen var hårdare tidigare. Den har inte bidragit med något alls för domare vet inte hur de ska döma för människohandel, de dömer för koppleri istället vilket ger betydligt kortare straff, säger Elke Schröder.

Den bild av trafficking som etsat sig fast hos många är den som visades upp i Lilja 4-ever.

– Man måste glömma Lilja 4-ever, så går det inte till längre. Idag är det så sofistikerat.  Man låser inte in dem som man gör i filmen och man slår dem inte. Istället hotar man antingen dem själva eller deras familjen eller barn. Man vill ha nytta av sina kvinnor och det har man inte av att ha dem inlåsta. De inbringar mycket mer pengar om de är fräscha. Och tyvärr är det så när man kommer till de mest fattiga EU-länderna, flickorna där går på det. Man blir deras pojkvän och lurar hit dem. De är inte upplysta som vi är, och även när de är det går de på det, säger Elke Schröder.

Den då 17-åriga tjejen har nu varit tillbaka i Slovakien i 4 år. Elke Schröder har inte längre någon kontakt med henne.

– Jag vet att hennes tolk från rättegångarna ringde henne någon gång. Hon fick ett bra skadestånd och sa då att hon hade gift sig med sin pojkvän i Slovakien. Men mer än så vet jag inte, säger hon.

Text: Tim Kronström