Bevakat

Griskris skapar ovisshet

Bland grisbönderna i Staffanstorp breder frustrationen ut sig. De upplever att konkurrensen med utländska producenter är oschysst.

Nu vill de att kommunen ska agera.

Runt gården i Kyrkheddinge breder blommande rapsfält ut sig i alla riktningar, och ger en solig lyster även åt en regntung dag.
Inne i grisstallet står Fredrik Holmen uppställd framför kameran.
– Lite gladare kan du se ut, säger fotografen Emma Lindell.

Bakom honom går hundra unggrisar på lösdrift. De separerades från suggan i onsdags. Plötsligt springer de fram mot honom med trynet i vädret och ögon som lakritspastiller. Sen vänder de tvärt och kilar iväg.

Faktum är att Fredrik Holmen har anledning att vara glad. En lång tid av dubbelarbete som både försäljare och bonde börjar betala sig. Lantbruket som han driver tillsammans med sina föräldrar expanderar. Men det gäller inte grisproduktionen.
– Framtiden är för oviss, säger Fredrik Holmen.

Från hela Sverige kommer rapporter om grisbönder som inte klarar konkurrensen från grisproducenter i andra europeiska länder, som inte följer de hårda krav på djurskydd som svenska producenter har att rätta sig efter.
Och för kommuner som inte vill slösa med skattepengar är det naturligt att välja den billigaste varan. Lagen om offentlig upphandling (LOU) gör också situationen komplicerad för den som vill ställa krav på köttets ursprung.
Men larm om kött proppat med antibiotika och djur som lever i misär har på sistone gjort att svenska konsumenter reagerat och krävt striktare regler och fokus på djurskydd.

I Fredrik Holmens lösdriftsstall är det halm på golvet, och i ena hörnet finns ett litet krypin gjort av presenningar.
– Om det här hade varit ett danskt stall hade grisarna till att börja med inte gått på lösdrift utan haft mycket mindre plats, säger han.
De hade inte heller fått behålla knorrarna, som kapas, berättar Fredrik Holmen. Halm saknas i många stall i Danmark. Och kanske viktigast av allt, fodret innehållet antibiotika, något som i Sverige bara får ges till enskilda grisar i samråd med veterinär.
– Det är jätteviktigt att kommunen köper kött som är producerat enligt svenska förhållanden, säger Fredrik Holmen.
Han menar att förutsättningarna för grisproducenterna i Sverige är dåliga.

Fredrik Holmens uppfattning delas av de andra grisbönderna i kommunen. Thomas Jönsson i Esarp har varit grisbonde i 35 år.
– Jag är uppväxt med detta här, säger han.
Han är bekymrad över att kommunerna köper utländskt kött.
– I Danmark finns ju MRSA-bakterier. Det är allvarligt, det är rätt aggressivt. Jag tänker på barnen i skolan också, jag vill att de ska kunna äta bra kött, säger han.

Johan Magnusson i Flackarp, som tillsammans med brodern Carl funderat på att ta över faderns slaktgrisproduktion, blev fundersam i vintras.
– Det blev en riktig griskris. Efter många år av kontrakt med Scan sades avtalet bara upp. Vi stod med grisar som vi inte blev av med. Till slut fick vi skicka dem till Tyskland för att slaktas. Det var tragiskt. Det kändes ju helt galet med en sådan lång transport, och dessutom gick vi 400-500 kronor back på varje gris, säger Johan Magnusson.
Johan Magnusson skrev till kommunen för att fråga hur stor andel av kommunens köttinköp som var svenskt, men fick svaret från kommunens kostchef Kerstin Storck att sådan statistik inte finns.
– Kommunen kan ju ställa krav på sina slakterier om hur djuren är uppfödda. Det är inte så svårt. Vi måste ändå ha en konkurrens, men under samma villkor, säger Johan Magnusson.

Sverige ligger långt fram i EU när det gäller djurskyddsregler. Men det finns inga uttalade krav på att grisarna ska få ha tillgång till utevistelse. Däremot ska de kunna utföra sina naturliga beteenden, något som kan tolkas som att de ska få kunna böka i jorden.
Men tillgång till halm att sysselsätta sig med får ofta duga.
Ingen av de tre grisproducenterna i Staffanstorp låter sina grisar gå ut. Och ekologiskt lantbruk ser de inte som ett alternativ.
– Då måste man låta grisarna gå ute i hyddor och så. Det är rigorösa regler. Och jag skulle inte kunna tänka mig att grisarna hade mått så bra här i denna miljön vi bor i här. Att släppa ut en gris mitt i vintern, när det blåser från alla håll och kanter… Dock om du bor i ett landskap med lite träd och lummighet, då kan jag kanske köpa det, säger Fredrik Holmen på gårdsplanen i Kyrkheddinge.

Kerstin Storck är kostchef i Staffanstorp kommun och tar emot på sitt kontor i rådhuset.
Hon har förståelse för grisböndernas krav men menar att situationen är komplicerad. Hon måste rätta sig efter lagen om offentlig upphandling (LOU) som inte låter kommunen ställa specifika krav på svenskt kött eller närproduktion.
– Det är frustrerande. Vi är bundna av LOU, säger Kerstin Storck.

Men det finns kommuner som faktiskt ställer krav på närproduktion utan att bryta mot LOU. Till exempel kan man kräva att köttet inte ska vara vacuumförpackat, vilket då gör att närproduktion är det enda alternativet. Några kommuner, bland annat Lund, gör detta på försök.

Kerstin Storck är väl medveten om detta försök, men säger att praktiska överväganden fått väga tyngre.
– Jag skulle inte våga köpa “ovackat kött”, säger hon.
Det är svårt att säkerställa kylda leveranser till alla tillagningskök, vilket krävs med tanke på hälsorisker, menar hon.

Den senaste tiden har det varit stor uppståndelse i media kring “grisupproret”, ICA-handlare som bojkottar dansk fläskkött.

Fredrik Holmen i Kyrkheddinge tycker att det är det bästa som kan hända, att handlarna tar sitt ansvar.
– De är ju närmare konsumenten än vi producenter. Men i slutändan är det upp till konsumenten att göra ett val, säger Fredrik Holmen.

___________________________________________________________________________________________

Fakta: Grisarna i Danmark

I Danmark klipps svansarna av nästan alla smågrisar (98 procent), trots att det är förbjudet enligt EU:s regler för grisuppfödning.
Grisarna har sällan tillgång till halm.
De suggor som ska föda och de som ger di ställs i bås så att de inte kan vända sig eller röra sig framåt eller bakåt.
Tre till fyra gånger så mycket antibiotika används i Danmark än i Sverige.

Källa: Bo Algers, veterinär och professor vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, Skara.

Fakta: MRSA (Meticillinresistenta Staphylococcus aureus)

Bakterier som är resistenta mot antibiotika kan uppstå vid all antibiotikabehandling, och även överföras från djur till människa. Detta kan göra att sjukdomar blir omöjliga att behandla, och flera forskare har slagit larm om att detta kan bli ett allvarligt folkhälsoproblem.
Gula stafylokocker är den vanligaste orsaken till sårinfektion. I allvarliga fall kan det leda till döden, och till sjukdomar som hjärnhinneinflammation och lunginflammation.
MRSA är en typ av antibiotikaresistent gul stafylokock. Den kallades tidigare “sjukhussjuka” eftersom den ofta drabbar patienter i vården. Den vara väldigt svårbehandlad.
Den kan spridas från människa till människa liksom mellan djur och människor.

Källor: Margareta Steen, Nationellt centrum för djurvälfärd, Statens Lantbruksuniversitet och Folkhälsomyndigheten.

 

Bildspel

Silor
Silor på Johan Magnussons gård.
Johan
Johan Magnusson
Carl
Yngre brodern Carl Magnusson tvättar traktor.
Gris
Grisar på Magnussons gård.
Diesel
Magnussons gård.
Kerstin Storck
Kerstin Storck, kosthef i Staffanstorp.
Suggor och kultingar
Suggorna och deras kultingar.
Kulting
En kulting som nyss sagt hejdå till mamma.
Kultingar hej
Här växen de små grisarna till sig.
Fredrik
Fredrik Holmen.
Gården
På Fredrik Holmens gård.
Far och son
Sven Persson och Fredrik Holmen.

Lyssa: ”Det är ju inte som om man har en hund därhemma precis”. Följ med in i Fredrik Holmens grisstall.

Titta på ”Svenska grisar har det bäst”, ”Kommunerna måste handlar mer svenskproducerat”, och ”Möt Ingrid Jönsson”.

 

Text: Maia Lovén

Foto: Emma Lindell